Yrjö Häkkinen
I FOKUS 2007-10-26 | Uppdaterad 2007-12-21 Borås Tidning
Konst får gärna vara lite irriterande – på ett tankeväckande sätt. Det tycker keramikern Yrjö Häkkinen, som laddar för en helt ny fas i sitt skapande.
Tanken om den irriterande konsten har Yrjö Häkkinen snappat upp av österrikaren Rudolf Steiner, som förutom att vara antroposof även var konstnär.
- Rudolf Steiner talade också vid något tillfälle om att det skall vara lite rörigt, nästan så att man blir förbannad, för att få fart på kreativiteten.
Medan han kokar kaffe, i kaffepannan med en hinna av kaffe på insidan, säger Yrjö Häkkinen att han tagit till sig båda de steinerska tankarna och att det är därför det är lite rörigt i hans ateljé på Lilla Brännerigatan. Men det kreativa kaoset är inte fullt så kaotiskt som han ger sken av.
En annan tanke som Yrjö Häkkinen omfattar är att man ibland måste rensa sitt bord helt för att starta på nytt. Just nu håller han på att färdigställa en hel del beställda verk, för att kunna gå in i ett nytt uttryckssätt inom keramikkonsten.
- Tanken är att utgå från korpfåglar. De är lite skrämmande samtidigt som de är vackra. Ämnena är tunga för jag ser alla besvärligheter i världen.
Yrjö Häkkinen är fascinerad av korpar.
- De är elaka, som människor kan vara, men de rensar i skiten. Jag ser en koppling mellan fåglarnas agerande och hela världsbilden.
Han säger att alla beställningar inte är hela förklaringen till att han inte kommit igång med korparna på allvar.
- När jag hittar rätt kommer jag att satsa för fullt. Det skall bli vackert och tilltalande samtidigt som det är otäckt.
Han är inte så förtjust i den politiska konsten, som är skrämmande på ett väldigt realistiskt sätt. Funderingarna kring vad vi gör med vår värld får hellre bli lite vackra.
Han har hållit på med keramik nästan hela livet.
- Man är lite självplågare som sysslar med detta. Du kan aldrig vara säker på att du gör ett fullkomligt jobb. Varje gång du tror att du är fantastisk sparkar naturen till dig. Det kan vara en glasyr som går åt pipan eller något annat.
Svårare saker
Speciellt kan det inträffa då Yrjö Häkkinen jobbar inför en utställning. Då vill han ofta göra lite svårare saker.
- På utställningar vill man inte se tolv muggar. Det skall vara lite utmanande.
Yrjö Häkkinen har blivit känd för sina keramikäpplen och flätade föremål. Han kommer inte att släppa dem helt, men längtar efter ett annat uttryckssätt kopplat till korparna.
Yrjö Häkkinens konstnärskap är på sätt och vis en revansch för barndomen. Han är född i Finland av ingermanländska föräldrar och har äldre systrar födda i den del som sedan blev sovjetisk. Familjen flyttade till Sverige där en bror föddes.
- Jag började första klass i Norrbyskolan där jag blev mobbad. En lärare var elak för att jag inte kunde svenska och då blev det på något sätt tillåtet för eleverna att också vara elaka. På Engelbrektsskolan blev det lugnare, men jag bar med mig känslan från de första åren. Jag tror att beslutet att bli konstnär togs för att visa mig själv, snarare än mobbarna, att jag var någon att räkna med.
Inga problem med recensenter
Trots revanschlusten har han inga problem med recensenter.
- Jag påverkas inte av att bli totalt nedskriven om bara recensenten är konsekvent. Dessutom kan jag få fler besökare efter en negativ recension.
Efter folkhögskola i Södertälje sökte Yrjö Häkkinen till Capellagården.
- Jag skulle inte bli keramiker, utan ta gesällen och bli slöjdlärare. Till en början kom jag in på sommarkursen i trä. Men så var jag och tittade på en lärare i keramik som höll på att dekorera ett fat och blev fångad. Jag var där varje dag i en vecka.
Efter att ha fått reda på vad keramikläraren räknade med att få betalt för arbetet körde han lastbil i ett år.
- Men sedan kom jag tillbaka till Capellagården och gick keramikkursen för Eva Englund, som senare blev känd som glaskonstnär.
Då Yrjö Häkkinen var ung drömde han om att bli den nya Hamada (en japansk keramiker), men idag ser han att den tekniken inte är tillämpbar på honom själv.
- Visst har allt österländskt varit inne de senaste åren, men den svenska konsten bottnar ändå i vår kultur. Det går mode i allt. Människor apar efter.
På senare tid har han plockat fram en gammal gjutform som han gjorde till en kurs med några damer som sydde dockor. De små dockansiktena har använts till att visa elever vid Tingsholmsgymnasiet i Ulricehamn det negativa med tatueringar där de inte kan döljas.
- De fick tatuera dockansiktena för att se hur illa det ser ut med tatueringar ovanför halslinjen.
Ingen motståndare
Han är inte motståndare till tatueringar i allmänhet, men i ansiktet, på halsen eller på händerna är det omöjligt att bli av med dem utan fula ärr som alltid syns.
Yrjö Häkkinen jobbar extra som bildlärare på Tingsholmsgymnasiet sedan många år. Han hade en tjänst tills det kom krav att alla lärare skulle vara behöriga.
- Många undrar hur jag orkar ha kurser och undervisa i skolan, men det är en viktig del av livet. Jag skulle inte kunna jobba bara för mig själv i min verkstad. Att jag inspireras av eleverna är fel uttryck, eftersom jag inte tar efter deras arbetssätt, men det kan vara stimulerande att hitta lösningar då de kör fast.
Det finns bara en sak han inte hittat en lösning på – att förklara hur man hittar centrum då man drejar.
- Man vet inte vad man letar efter förrän man hittar det. Det är inget man kan förklara, utan var och en måste känna det och hitta det själv.
http://www.bt.se/familj/i_fokus/han-ar-fascinerad-av-korpar(390646).gm
